Jonas Attenius höll tal på nationaldagen

Göteborgare!

Mitt namn är Jonas Attenius. Jag är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg och har fått äran att - i några minuter - få önska er alla en glad nationaldag.

Inför årets nationaldagstal har jag letat. Jag har letat länge. Jag har letat efter den vackraste, den mest passande, den mest träffsäkra och felfria beskrivningen av vårt land. Jag har gått igenom bokhyllor och reportageserier, nya sånger och gamla epistlar.

Till slut insåg jag vad hade gjort fel: jag letade för långt från Göteborg. Ingen har lyckats hitta den där träffsäkra, felfria beskrivningen på samma sätt som sångaren, textförfattaren, kompositören och urgöteborgaren Alf Robertson, vars liv började i Gamlestan och slutade i Frillesås.

Han sammanfattar skillnaden mellan vardagens återkommande oenigheter och den större svenska sammanhållningen. I sitt poetiska, långsamma, nästan skrovliga mästerverk ”Mitt land” säger han bland annat följande rader:

Jag älskar mitt land och människorna som bor här,
även om jag naturligtvis ifrågasätter ett och annat av sådant som händer omkring mig
Men kärleken och känslan för det land där jag är född och där jag lever,
den kan ingen ta ifrån mig
För de milsvida skogarna och alla älvarna och sjöarna och människorna, de är en del av mig själv

Vi är många som ifrågasätter ett och annat av sådant som händer omkring oss, som Alf gör.
Ta en vanlig dag här i Göteborg.

Vissa saker ifrågasätter vi kanske gemensamt. Vi blir sura över försenade, överfulla spårvagnar. Vi blir frustrerade över att priserna på kaffe och bröd tycks nå nya rekordnivåer varje vecka och att matkassen blir både dyrare och lättare samtidigt. Vi blir arga över försenade byggprojekt, långa köer, orättvisor och fusk.

Ibland ifrågasätter vi på lite olika sätt. Vi tycker att lösningen på samhällsproblemen finns i högre skatter, eller lägre skatter. Vi tycker att det är för svårt att köra bil, eller att det är för smala cykelbanor. Vi ifrågasätter att GAIS får så många domslut emot sig, eller tycker att Blåvitt ständigt drabbas av långa tilläggstider.

Men det är ju detta som gör Sverige till Sverige – ibland enhälliga, ibland gemensamma, ibland delvis gemensamma, ibland helt individuella ifrågasättanden av sakernas tillstånd, men med bevarad och bestående sammanhållning oss emellan.

I vårt land får man ju tycka olika. I vårt land får man vara olika. I vårt land får man ifrågasätta det som sker omkring en utan att uppfattas bråkig eller otacksam, utan att stämplas som avvikare eller illojal, utan att tystas ner eller avfärdas, utan att hotas eller hatas. Vi har rätten att göra våra röster hörda, att tycka till, att ha motsatta åsikter. Den rätten är en avgörande del, fundamental del, en grundbult i vad det innebär att vara svensk – och ett kännetecken på den långa, svenska demokratin. Sverige är att tycka olika, vara olika, rösta olika, ifrågasätta men ändå förenas i försvaret för demokratin.

Så ser det inte ut i resten av världen. Krig och elände. Svält och fattigdom. Diktaturer och förtryckare. Nej, vi ska vårda och värdesätta det fina land vi har. Det finns bara ett Sverige på jorden, och vi skulle inte vilja bo någon annanstans. Men det är genom att fortsätta ifrågasätta, med respekt och kärlek för varandra, som vi fortsätter göra vårt land bättre.

Med det vill jag bara önska er alla en glad nationaldag – hur ni än tänker fira. Tack för att ni lyssnade.